Jag kände mig euforisk, men sa ändå: ”För lite mer än två år sedan tyckte du inte alls så. Du sa att man måste kunna slåss, eller hämta sin kusin för att inge respekt.” Han såg på mig som om jag vore helt dum och log sedan lite, så att en av hans smilgropar skymtade till. Det glittrade till i hans kastanjebruna ögon.
”Da!! Jag gick i sjuan, Gunnel. Du borde väl förstå att jag vet bättre nu! Jag har lärt mig, vet du!”
”Så nu tycker du att det är bättre att prata än att använda knytnävarna?”
”Absolut!” svarade han tvärsäkert.
”Det tycker jag med!” fyllde Otto i.